Number One!

Jaha, så har man då försökt börja blogga igen, då. I Amerika. Känns dock som om det kommer bli roligare att skriva om livet over here än om hur jag pluggade i veckorna och drack rom på helgerna i Lund (inte för att det var något fel på det annat än att det nog skulle bli tråkig läsning i längden).

Over here är alltså i detta nu Arlington Heights i delstaten Illinois, ca. 30 minuter ($3) med Metra (vad vi svennar skulle kalla pendeltåg) till downtown Chicago. I Amerika. Jag bor här med min Lex (eller om det är tvärtom) som börjat kämpa sig uppför karriärstegen (klar som hon är med studier) på ett ställe som kallar sig Proactive i en intilliggande förort med namnet Rolling Meadows (Rolling Ghettoes i folkmun), ca 10 minuters resväg med bil. Själv söker jag diverse ströjobb för tillfället, även om det är lite so-so med den biten. Främst beroende på att vi inte är säkra på om vi kommer bo kvar här i Dunton Tower på 55 S Vail Avenue mer än sex veckor, två månader eller ett halvår. Jag har varit här en vecka idag, och Lex flyttade in söndagen innan jag anlände med Swiss Air och saker är fortfarande i planeringsstadier. Men det lutar åt att vi så småningom kommer lämna det här femtonvåningskomplexet och flytta österut till något av de finare områdena (Glenview, Winnetka, Evanston), vilket iofs kommer innebära en längre commute för Lex, men som också kommer innebära närmare boende till vad Chicago har att erbjuda (t.ex. de minst sju band jag vill se live den närmsta månaden!) och en massa andra fördelar. Därmed inte sagt att det är något fel på Arlington Heights. Quite the opposite, stället har en viss småstadscharm och ligger tillräckligt nära flygplatsen så att man slipper dess föroreningar, men kan se de stora flygplanen lyfta bort mot Europa och Asien, vilket gör balkongen till en bra utkiksplats. I Amerika.

Balkongen, ja. Där har vi suttit några kvällar och käkat chili och börger i vårvärmen, så det är en av lägenhetens favoritplatser. Lyan är stor, ca 75 kvadrat (en otroligt ögonmåttsuppskattning, men så har jag också bra sådant. Ögonmått, alltså.) och sett till byggnaden den ligger i, relativt mysig. Även fast jag skarpt ogillar heltäckningsmattor, kan jag stå ut med den här (den täcker allt utom köket utan skarvar!) ett tag. Två stora rum och ett litet kök har vi till vårt förfogande, även fast förfogandet i dagsläget är ganska litet. Man kan säga att stället är ganska tomt på saker. Än så länge. I Amerika.

Jag har tänkt ta en massa foton, såklart, och lägga upp antingen här eller på mitt googlekonto för allmän beskådan. Hittills har det inte tagits så många, men det blir det bättring på. Inte idag, dock, då temperaturen sjönk från gårdagens 15 till 0. Över en natt! I Amerika. I ain't gonna freeze my ass off för några foton. Dessutom ser allting så bedrövligt ut i minusgrader. De foton jag hittills lagt upp kan man hitta här. Fotoalbumet jag genialiskt döpte till Chicago består av kort från lägenheten, de hundar Lex föräldrar har (som vi hälsade på när jag och Lex i helgen åkte upp till deras hus i Cedar Grove, Wisconsin, ca 2½ timme norrut), samt några foton från centrala Chicago Lex tog i november när hon var nere för en arbetsintervju.

Nu ska jag leta upp frukost i vår kyl. I Amerika.